leprechaun

Agnes Cecilia - En sällsam historia

Precis efter att jag avslutat Kafkas Processen och påbörjat Dostojevskijs Brott och Straff så kände jag att det nog krävdes någon form av paus. Därför började jag läsa en helt annan bok som jag inte läst på många år och som jag ett tag känt att jag gärna ville läsa om. Visserligen tycker jag att somliga böcker är bäst att låta bli att läsa om, eftersom de fina minnen från barndomen man har från samma bok lätt kan förvandlas till en besvikelse i vuxna år. Detta, tycker jag, är dock inte fallet med Agnes Cecilia.

Bokens huvudperson heter Nora. Hon är föräldralös sedan fem års ålder och bor med fosterföräldrarna Anders och Karin, deras son Dag och hunden Ludde. Nora har ofta dåligt samvete för att hon inte riktigt känner sig hemma hos familjen. En flytt tio år senare till ett stort gammalt hus gör att Nora börjar fundera på om hon inte har ett sjätte sinne. Mystiska steg, Ludde som blir tokig vid det öde huset och många "slumpartade" händelser leder till att Nora tillslut beararbetar den förtryckta sorgen efter sina föräldrar och hittar sig själv.  

Mer om boken tänker jag inte skriva. Anledningen till att jag inte avslöjar slutet här är att jag verkligen tycker att Ni ska läsa boken. När man blir lite äldre är det ofta lätt att glömma bort den magi man förr upplevde med ungdomsböckerna, och för att få ett bredd spektra kan det vara bra att variera sin läsning från de "vuxna" romanerna. Gripes böcker passar, trots ungdomsstämpeln lika bra för alla åldrar.

(Jag har haft svårt för att bestämma mig för om jag ska göra recensioner där jag skriver vad jag kallar "lågstadierecensioner" , alltså sådana där som man inte avslöjar slutet på, eller referatlika "gymnasierecensioner". Troligtvis kommer jag att blanda i bloggen, men om jag avslöjar slutet så kommer det att stå en spoilervarning längst upp. Deal?) 

Boken är skriven med mycket realism trots att den innehåller så mycket mystik och man kan även känna ett visst stygn av melankoli i boken. Något som jag tycker hör Maria Gripe till. Hon kan konsten att balansera mellan det oförklarliga och det realistiska utan att man för den sakens skull känner att något tar överhanden, en mycket läsvärd bok som kanske kan ta även dig tillbaka några år i tiden?